E

Igår ringde min syster mig på jobbet. Hon frågade om jag kunde gå tidigare så jag kunde följa med till sjukhuset. Farmor hade bara några timmar kvar. Låste in mig i torrförrådet tills jag slutat gråta. Sen hämtade dom mig vid jobbet. I 2 timmar satt jag dar med alla andra. Alla andra pratade och klappade på farmor, för mig var det så svårt. Skulle möta Mathias sen. Kände att jag inte orkade vara kvar, så jag klädde på mig och skulle gå. Då slog det mig. Detta var mitt sista farväl. Någonsin.

Jag höll henne i handen, klappade henne på armen och grät. Jag ville inte längre gå men visste att även om jag stannade så skulle farvälet vara lika jobbigt igen. Så jag sa farväl, en sista gång, och sen gick jag.

Låg med huvudet i Mathias knä medan han klappade på mig när vi kom hem. Hade mobilen i handen och väntade på besked. Strax efter 22.30 kom det. Farmor hade somnat in. Jag ville inte åka dit. Jag har redan sagt hej då. Medan hon fortfarande andades. Det känns bättre än att säga hej då till någon som inte hör. Så jag stannade hemma. Somnade vid 01. Tyngden har på något sätt lättat men ersatts av något annat. En enorm sorg.